Är du en mobilzombie?

Du vet när du har en konversation med någon. Ni diskuterar ett hett ämne och plötsligt så plingar det till och din kompis dyker ner med blicken i knät. Talet förändras och det blir långsamt och ofokuserat. Har hen fått en stroke, undrar du då. Nä, hen är en mobilzombie.

Jag kan lugnt säga att jag tittar ner i mobilen minst ett femtiotal gånger om dagen om inte mer. Säkert hundra. Jag borde nästan räkna någon gång för det har blivit en sån vana så man knappt reagerar längre. För att inte tala om ångesten man får när man sitter på tåget och lägger märke till att man bara har 5 % kvar och inte har med sig laddaren. Åh nej! Måste jag spendera tiden med mig själv nu?!

Vi har fått ett nytt beroende i samhället. Mobiltelefonen. Där inkluderas även appar som Facebook, Instagram och spel med alla dessa likes och notiser. Jag brukar gå in på Fejan och Insta (som det heter numera) flera gånger om dagen. Och så förnyar jag flödet i mailen flera gånger i rad av någon anledning för att hoppas på att få höra det där ljuvliga plinget som indikerar att jag har fått ett mail. Det spelar egentligen ingen roll om det är något viktigt. Oftast reklam som de kallar för nyhetsbrev från en sajt som jag har glömt att avregistrera mig ifrån. Eller ett nätcasino som i ett artikelförklätt format försöker övertyga mig att mina chanser att bli miljonär är större än jag trott.

Men det där lilla plinget, det är dopamin.

Och vi som har adhd har en brist på dopamin, vilket gör att du lätt överstimulerar hjärnan för att få den lilla belöningen som dopaminet utger. Och där är vi sårbara. Så jag tror alltså att det därför är lättare för någon som har adhd att utveckla ett mobilberoende. Det är dessutom så lättillgängligt vilket gör det ännu värre.

Av dopaminet så blir du lugn och lycklig för en stund. Men det beteendet stressar dig dessutom. Och det utvecklar ett svårt beroende med en värld som kanske i slutändan inte betyder något. För om vi skulle ägna samma tid och fokus åt vår familj och våra barn så skulle vi nog må bättre egentligen. Men jag om någon förstår självklart behovet av att fly undan för en stund då och då. För att koppla bort och bli uppslukad av allt som internet har att erbjuda. All information i texter, bilder, musik, konst, ja det finns egentligen inget slut på hur mycket som finns där ute i world wide web. Det finns dessutom appar för allt numera! Hur du gör si, hur du gör så. Appar om mindfullness, ditt sexliv eller hur du strukturerar upp ditt kaotiska liv. Jag har till och med sett en app om hur man blir den perfekta flickvännen!?

Det är som små manualer för oss så att vi inte glömmer bort hur allt fungerar.

Men jag tycker nästan att det har gått lite över styr. Speciellt det här med att inte vara närvarande och ständigt uppkopplad. Att glömma bort och titta upp, se naturen, människorna och familjen du kommer hem till. Man kan exempelvis lägga märke till det i kollektivtrafiken. Som när jag var höggravid och hade svårt att stå upp i långa perioder. Jag hoppades självklart – när jag med min badbollsmage, svettig och jävlig i rusningstrafiken vaggade in på pendeln lika fullsatt som ett stockholmsderby – att någon skulle erbjuda mig sin plats. Men allt jag såg var deras reflektioner i sina smartphones. Ingen såg mig och min mage. Jag la märke till att många spelade det omåttligt populära spelet Candy crush saga (som jag också varit sjukligt beroende av). Antagligen för att släppa jobbstress och slippa tänka, resonerade jag. Men ändå stod jag där envist och väntade på att någon skulle reagera, mest för att testa. Men ingen erbjöd sin plats åt mig. Jag blev först förbannad, men sen tänkte jag att jag kanske har varit likadan egentligen i andra situationer. En ouppmärksam mobilzombie.

FullSizeRender

Jag såg en artikel i Södermalmsnytt häromdagen där några satt upp trafikskyltar på Götgatan med en bild på två personer som ser ner i sina mobiler. Klockrent tycker jag!

Det får oss att tänka till.

Här är en liten del från artikeln som jag tyckte var intressant där en terapeut  beskriver hur vårt mobilberoende fungerar:

 

 

 

Därför blir vi zombier av våra mobiler

 

Patrik Wincent på Internetakuten förklarar:
Alla likes, sms-ljud, vibrationer och liknande triggar igång kroppens belöningssystem och utsöndrar dopamin. Vi vill ständigt ha mer.

 

Vi agerar tvångsmässigt och tar upp telefonen, kollar den konstant. ”Vi blir som katter”.

 

Vi tror att det är positivt att multitaska, men enligt Patrik Wincent är det bara en myt. Gör man fyra saker samtidigt så blir resultatet av varje 25 procent.
Han jämför vår omedelbara dragning till en plingande mobiltelefon med djurs instinkter att direkt reagera på sådant som hörs eller syns.

 

Enligt Patrik Wincent är det på sin plats att varna för överdriven uppkoppling rent generellt.

 

– Katter vänder på huvudet direkt när de hör ett ljud eller märker en rörelse. Vi människor reagerar likadant när vi får ett sms eller en push-notis. Det gör att våra kroppar skickar ut hormon och vi bli stressade, säger han.
I jobbet som terapeut får han samtal varje dag från människor upplever ångestkänslor och relationsproblem till följd av sitt egna eller någon närståendes ständiga mobilfokus.

 

– Mobilzombies är en realitet idag. Vi ser människor som går med telefonen överallt. Det är som att de är halvdöda. Det finns ingen närvaro, säger han.”

 

 

Läs hela artikeln här:
http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/internetdoktor-hyllar-mobilzombie-skyltarna/aRKokq!VfYt3ev7A85kd7TUVGlWRw/

 

Men, det finns ju även positiva effekter av detta tror jag. Våra hjärnor utvecklas. De blir mer kvicktänkta och bättre på att hitta lösningar på problem. Men det bästa av allt tycker jag är hur en person kan påverka så många genom att posta en text med ett viktigt budskap på t.ex Facebook. Vi har exempelvis större möjligheter att påverka politiker och andra högt uppsatta människor. Visa orättvisa, få andra att inse att de inte är ensamma eller bara inspirera.
Som den här bloggen. Vi har fått många mail från olika människor som känner igen sig i det som vi skriver om. Våra egna tankar och ord väcker något i dem som får dom att tänka till och därefter handla. Ringar på vattnet gör så att vi hamnar i radio, tv och tidningar. Den kraften är helt otrolig!

Man mår genast bättre när man får den bekräftelsen på att det finns fler där ute som en själv.

 

Så, till alla zombies där ute: Fortsätt utveckla era hjärnor och bli inspirerade till att förändra världen till det bättre. Men glöm inte bort att titta upp ibland och njuta av den. Det är iallafall något som jag måste blir bättre på – att hitta den där balansen. Jag har exempelvis börjat lämna kvar mobilen i jackan när jag är på besök hos folk så att jag inte blir alltför osocial. Men för min del så är också min mobil ett viktigt hjälpmedel. Kalender, påminnelser och appar för bland annat försäkringskassan och banken gör det lättare för mig att få saker gjorda. Att ha allt på ett och samma ställe gör det lite lättare och då upplever jag färre trösklar. 

Så om vi bara blir medvetna om tiden som försvinner och hur du kan prioritera bättre så har vi nog kommit en stort steg på vägen.

Inga kommentarer

Lägg till en kommentar