Från drömmar till handlingskraft

Man ska helst vara framgångsrik. Både på arbetet och i det sociala umgänget. Samtidigt ska man hålla koll på möten, födelsedagar, viktiga papper och en jäkla massa siffror i olika kombinationer. Helst utantill.
En annan har fullt upp med att hålla koll på sig själv. Så har det varit så länge jag kan minnas. Jag tar en sak i taget och blir väldigt bra på det jag gör. Att kunna hyperfokusera och verkligen gå in för det som är intressant är det bästa med att ha ADD.

Vad är då mindre bra med diagnosen? För mig är det bristen på motivation för sådant som inte intresserar mig. Eller faktum att jag har ett långsammare tempo i vardagliga situationer som ibland gör det svårt att hänga med.

Jag hade alltid svårt att hänga med i skolan och fick alltid sitta kvar längst på proven. Lappar och läxor följde aldrig med hem, och om jag – mot förmodan – hade kommit ihåg att ta hem och göra mina läxor så följde dem dessvärre inte med tillbaka till skolan.

Dagdrömde gjorde jag hela tiden. Fröken fick skrika mitt namn flera gånger per dag. Det där med fokus och närvarande var svårt för mig, men det var inte många som tog situationen på allvar.

För inte kunde väl jag ha någon diagnos.

”Nä, vet du va! Adam som är så snäll och blyg. Gör inte en fluga förnär. Visst, han kan inte hänga med i skolarbetet – men han stör ju ingen!”

”Det går över med tiden!”, menade skolan. Jag hade förvisso en resurslärare i skolan som hela tiden satt bredvid och pushade på. Men, det visade sig att det skulle dröja nästan 20 år innan jag fick rätt hjälp. Hur det påverkade mitt mående i tonåren ska vi inte gå in på (i alla fall inte ännu).

Hej, jag heter Adam! (Hej Adam!). Jag fick min ADD-diagnos för tre månader sedan. För mig var det en enorm lättnad – särskilt efter en smått kaotiskt uppväxt. Jag har börjat äta medicin och börjat en kurs i arbetsminnesträning.

Tack vare diagnosen har jag gått från drömmar till handlingskraft. Detta är mitt första blogginlägg någonsin, bara en sån sak!

Nu är det dags att börja leva. Nu blickar vi framåt.

2 Kommentarer
  • Gregor Svensson

    2 mars, 2017 at 13:27 Svara

    Mycket bra läsning känner igen mig i mycket som du nämner. Bra första läsning

  • Ullis

    19 mars, 2017 at 18:51 Svara

    Heja Anton. Detta är väl en bra början. Jag ser framemot att läsa om dig och ditt liv.

Lägg till en kommentar