Hej då och tack för allt!

 

Det är med stor sorg som jag beslutat att lämna mitt uppdrag som en av Adhdministeriets redaktörer.

Adhdministeriet har varit och kommer alltid vara ett av mina största hjärtebarn.

Vi skapade Adhdministeriet för att vi själva saknade en relevant sajt för vuxna med adhd och add. Vi har lyckats med vårt uppdrag. Och nu lämnar jag över rodret till de andra.

Allt började i en oskön skinnsoffa hemma hos mig i Stockholms innerstad.
Jag, min bror Olof Ogland och min vän Lena Furberg möttes över en kaffe för att vi kände att vi ville göra något för vuxna med adhd. Lena hade sedan länge velat skapa en sajt och jag och Olof drev en podcast om NPF som hette Diagnosen. Vi slog våra kloka huvuden ihop och skapade Adhdministeriet – en sajt om adhd hos vuxna där fokus ligger på igenkänning, inifrånperspektiv och konstruktiva lösningar.

Jag är stolt över alla bloggare som vi knutit till oss genom åren, över deras kompetens, inifrånperspektiv och extraordinära förmåga att uttrycka sig och beröra. Jag är otroligt stolt över de 35.000 kronor som våra bloggare samlade in till Hjärnfondens forskning genom att sälja armband.
Jag är stolt över alla bloggare som satt och gjorde dessa armband, som pryddes av en dopaminmolekyl, i flera kvällar för att Källbrinksskolan i Huddinge valde att köpa in armband  till hela sin personalgrupp.

Jag är stolt över varenda delat inlägg. Jag är stolt över varenda like. Jag är stolt över varenda text som publicerats på vår webb och jag är otroligt stolt över alla de ideella timmar som jag, Lena och Olof har lagt ned på att bygga och driva sajten. Allt för att förbättra villkoren för vuxna med adhd.

Jag är glad för varje medieutrymme, för morgonsoffor, för debattartiklar och för hur Adhdministeriet också har inspirerat mig och Lena att fortsätta göra skillnad för vuxna – med siktet extra skärpt på kvinnor och mammor med adhd.

Jag har genom Adhdministeriet fått verka i det som är min största hjärtefråga: att förändra villkoren för vuxna med adhd och att skapa en plats där vi kan känna oss som norm. En plats där vi känner oss hemma.

Jag slutar med sorg men också med en stor tacksamhet över allt vi gjort. Nu går jag vidare till andra uppdrag för att hinna med allt det nya och roliga som nu ligger på mitt fat. Bland annat mitt heltidsjobb som redaktör för en medlemstidning.
Jag släpper nu mitt hjärtebarn till sina två älskande föräldrar och proffs Olof och Lena, som jag vet kommer fortsätta göra underverk med sajten.

Vi ses!

Och kom ihåg: Det finns inget som heter normalt.  Att vara normal är en social konstruktion. Olikheter är en tillgång!

För de som vill komma i kontakt med mig i fortsättningen:
Mail: angelica.ogland@gmail.com
Facebook: Angelica Ogland
Instagram: angelicaogland

Inga kommentarer

Lägg till en kommentar