Hur man med ADD överlever en vecka som akutfall, del 2

Olof på långvården
I förra veckans (haha bara skojar, årets) kapitel bröt Olof nacken och jobbade dumdristigt nog flera dagar med en fraktur på en kota, fick åka ambulans och utsättas för strålning. Om du inte har läst det, kika här: Hur man med ADD överlever en vecka som akutfall, del 1

I det här årets kapitel får vi den rafflande fortsättningen.

Fortfarande dag 7, torsdag:
Om det finns en himmel på jorden har jag hamnat där, tänker jag när jag med hjälp av stora plastpaddlar skjutsas över från den hårda traumabåren till den mjukaste sängen jag någonsin har legat i.

Jag får klippas ur min nya kavaj när jag flyttas, och får sköna sjukhuskläder på mig. Det här går nog fort, tänker jag.

Min gamla vän, ni vet han som skickade sms:et, behövde åka vidare genom landet (det var inget mer än det jag hade att berätta om den saken, tänkte ba om ni undrade).

OXYCONTIN! Min stora räddning! Min älskarinna, min nyupptäckta bästa vän! Kom in i mig!
Min arma lekamen värker genast mycket mindre och timmar av väntan känns inte så farligt längre. Timmar alltså. Vilken lyx det var att känna så.

De säger att jag kanske får operationstid på söndag. Hah! Det blir en baggis med opioider i blodet.

Dag 8–9, fredag & lördag:
OxyContin™, YouTube, OxyContin™, Netflix, sjukhusmat, OxyContin™. Det ska nog gå bra det här.

Dag 9, söndag:
Operation idag eventuellt. Jag startar dagen med att fasta inför operationen. Smulor från gårdagens mat har letat sig in innanför den stela kragen och skapar tillsammans med mitt skägg ett sorts organiskt sandpapper som börjar ta sig igenom huden på min haka, som pressar väldigt hårt mot den stela kragen.

Sköterskor kommer in och duschar och skrubbar mig med någon substans som gör att mina äckliga bakterier inte ska komma in i operationssåret som jag eventuellt ska få under dagen eller kvällen. Detta upprepas ett par gånger till de närmsta timmarna. Som tur är får jag bort de flesta smulorna från skägget när sköterskorna lossar på kragen för att tvätta mig försiktigt.

Dagen lider mot sitt slut och så även hoppet om operation. Till slut kommer sköterskan in till mig och talar om att det inte blir någon operation idag och att de hoppas på måndag.

Jahaja. Men jag klarar mig. Jag har ju OxyContin™.

Och: äntligen får jag äta ett par mackor. Som givetvis genererade nya smulor i skägget. Toppen. Jag behövde ändå ingen hud på hakan.

Dag 10, måndag:
Samma sak idag. Exakt samma sak. Besvikelsen är enorm.

Men jag har ju som tur är OxyContin™.

OxyContin™, YouTube, OxyContin™, Netflix, sjukhusmat, OxyContin™.

Jag får höra att det inte blir någon operation idag heller. Eller på tisdag. Istället siktar de på onsdag. Sjuksköterskan förbannar gubbarna som sitter och tar besluten. För det är faktiskt gubbar. På riktigt.

My time will come, jag är fan helt säker. På onsdag gäller det.

På onsdag blir det operation!

Inga kommentarer

Lägg till en kommentar