I huvudet vs live

Så här är det: Jag har stora igångsättningssvårigheter. STORA.

Oftast stannar mina tankar och planer enbart vid att just vara tankar och planer. Jag lever mitt liv mestadels i mitt huvud. Live är inte min grej.

Om jag ska göra någonting nytt (till exempel skriva mitt livs första blogginlägg som jag gör nu) så drar en hel apparat igång inom mig med enbart negativa känslor och tankar. Jag blir arg, irriterad, självkritisk, rädd för att misslyckas, sur, lättstött och så vidare. Det är inte så svårt att räkna ut varför mina tankar och planer aldrig eller sällan omsätts till handling.

Det är utmattande att vara i mitt huvud. Men – jag vet också att bara jag får iväg en text för första gången, och sen lyckas få ur mig en text till, så kommer snart nyhetens obehag försvinna. Övergå till vanans behag och, med största möjlighet, även förflyttas in i adhd:ns härliga (men även den ack så utmattande) mani.

Så. Ha lite tålamod med mig ett tag framöver. Jag lovar att mina blogginlägg kommer handla om annat än att allt nytt är hemskt skrämmande. Men det blir inte mer än så här för nu. Nu har jag debuterat, och jag är väldigt stolt.

Jag är live!

1Kommentera
  • Åsa Persson

    23 maj, 2016 at 18:08 Svara

    Makalöst enastående fantastiskt bra skrivet!

Lägg till en kommentar