Min list

Jag var så elak mot mig själv innan jag sökte hjälp.

När jag var 25 kände jag att det var dags att bli äldre än 16. Visst, jag har lovat mig själv att aldrig bli vuxen på riktigt, sådär på det tråkiga sättet, men jag hade till slut fått nog av mig själv som tonåring.

Jag har så många gånger försökt ”skärpa mig”. Lagt upp en ekonomisk plan, rensat upp lägenheten skrivit listor på vad som måste göras. Åh, så många listor.

Jag har till och med skrivit listor med saker som jag redan gjort, där första punkten varit ”skriva lista”. Allt för att kunna kryssa för några rutor direkt. Allt för att känna att jag faktiskt klarade av att göra någonting på min att-göra-lista. För att känna att nu har det minsann vänt. Nu ska jag bli sådär bra och duktig som alla andra, som har rutiner och disciplin. Nu ska jag också bli vuxen och bra.

Men när jag styrt upp min tillvaro så håller den sig inte uppstyrd så länge – utan det tar ungefär två dygn till en vecka tills allt rasar igen. Skulle bara leta efter en grej och hela lägenheten blir ett kaos. Skulle bara låna lite från sparkontot till dom där skorna (som-egentligen-är-för-dyra-men-nu-är-dom-på-rea-så-det-vore-dumt-att-inte-köpa-dom-ändå) och hela den ekonomiska strukturen är bruten och kaos igen.

Känslan av att misslyckas med målen. De där till synes enkla vardagssysslorna, som alla andra bara verkar klara av. Alla mål de sätter upp, och rutiner som de lyckas leva efter utan större ansträngning. Att inte klara av det själv är så otroligt skamfyllt och förnedrande.

Men jag vet bättre nu. Efter att jag fick min diagnos har jag fått så mycket stöd och självinsikt. Med hjälp av medicinering och av terapi (bland annat en DBT-kurs) har jag äntligen slutat vara så självkritisk, elak och hård mot mig själv.

Idag har jag verktyg att använda. Mentala verktyg som jag behöver för att faktiskt kunna vara den där vuxna – om jag vill. Min vardag är långt ifrån felfri, men jag har sänkt kraven på mig själv till en rimlig nivå och lever efter ”good enough”. Jag gör så gott jag kan. Bättre kan det faktiskt inte bli!

3 Kommentarer
  • Richard

    23 september, 2015 at 17:50 Svara

    Bra du skriver! ??

    • Mikaela

      23 september, 2015 at 18:57 Svara

      Tack så mycket! 🙂

  • Linda

    23 september, 2015 at 19:22 Svara

    Åh, vilken igenkänning! Löv it!

Lägg till en kommentar