Myten att adhd-personer är precis som alla andra

Att säga att det finns en del myter om adhd är som att beskriva tredje säsongen av Game of thrones som en aning överraskande. Det är inte osant. Bara en aldrig så liten underdrift.

Här kommer den första i vad jag hoppas blir en serie (… på åtminstone två .. ) av adhd-myter att resonera lite kring. I all vänlighet, ska jag säga, för även om jag kanske bittrar loss här och där så har jag full förståelse för att man kan tro på de här påståendena. De låter hyffsat rimliga och om vi inte råkar ha kunskap med oss i bagaget så har vi inget att bemöta dem med. Och just kunskap om adhd är generellt lite av en bristvara. Innan jag gick in i den intensivutbildning som är en adhd diagnos så kan jag säkerligen ha kläckt ur mig en eller två myter själv.

Myten

Alla människor har samma utmaningar, personer med adhd är precis som alla andra.

Vi är väl alla lite för impulsiva någon gång ibland. Lite för hyper. Tappar fokus. Tappar humöret. Det är vanliga mänsklig egenskaper och inte en diagnos.

Korta svaret

Nope.

Medellånga svaret

Nej det stämmer inte. Även om de flesta av dessa utmaningar är något antagligen alla människor känt på någon gång i livet, så drabbar det någon med adhd i en avsevärt (och här menar vi AVSEVÄRT) mycket större utsträckning. Det som är då och då hos de flesta är kroniskt hos någon med adhd. Och eftersom så många delar i samhället är anpassade till det hur folk vanligast är, det vill säga en slags norm, så är adhd lika med avsevärda svårigheter i många situationer.

Långa svaret

Det kanske kan verka så för en ovan betraktare. Trots allt är de symptom adhd bär med sig så starkt relaterbara. Vi pratar om saker som bristande uppmärksamhet, impulsivitet, rastlöshet, känslighet och så vidare. Hand upp den som aldrig träffat på det. Ingen? Nej så klart har alla upplevt det någon gång, kanske till och med ofta.

När vi däremot pratar om adhd så får vi dels tänka på frekvensen i det hela. Hur ofta dessa utmaningar drabbar oss. Jag hade själv varit ganska nöjd om jag bara var impulsiv “ganska ofta”. Typ ett par gånger om dagen eller så. Jag skulle antagligen till och med vara helt okej med om det bara rörde sig om ett par gånger i timman. Men faktum är att det är så ofta att jag inte ens skulle kunna ge ett antal per dag. Beroende på dag och hur bra/dåligt den går, men som värst kan det röra sig om en i sekunden. Under mer eller mindre all vaken tid. Och här vågar jag påstå att folk i allmänhet inte har det problemet.
Sen behöver vi också tänka på med vilken styrka symptomet visar sig. Att vara så känslig att man gråter på bröllop är en sak. Att vara så känslig att man helt saknar gräns mellan att vara lite nedstämd och att gå in i en fullskalig, depressiv ångest, det är en helt annan.

Vi kan se det som en skala, där vi i ena änden har helt vanliga egenskaper som vi alla har mer eller mindre av. Lite spontan, skrattar lite för högt, en aning vimsig och glömsk etc. Det är bara olika personlighetsdrag, och ganska vanliga sådana. I andra änden av skalan hänger vi med adhd. Där dessa vanliga egenskaper är så dragna till sin spets att de hindrar oss från att fungera i vår vardag. Då är det inte bara personlighet vi pratar om utan också den funktionsnedsättning som adhd är. 

Vetenskapen säger*

Även om alla lider från problem med exekutiva funktioner** ibland, så är det bara de individer som är signifikant och kroniskt hindrad av dessa symptom som kvalificerar in till en adhd diagnos. Omfattande forskning visar att det endast är ca 5% som möter kriterier för adhd. Forskning visar också att individer med adhd jämfört med individer utan uppvisar betydande skillnader vad det gäller utveckling, struktur och funktion i hjärnan.

* Källa till  “A new Understandning of ADHD in children and adults; Executive function impairments” av Dr Thomas E. Brown, som i sin tur refererar till en stor mängd forskning och vetenskapliga artiklar.
Läs mer om Brown här

** Läs mer om exekutiva funktioner här 

Taggar:
Inga kommentarer

Lägg till en kommentar